Nu har jag laddat om batterierna efter måndagen.
Jag ägnade dagen åt att förbereda mig inför den ärofulla uppgiften att vara lärare.
Stolt öppnar jag dörren och tänker nöjt "nu tar jag mina första steg ut i arbetslivet!" Och efter några steg måste jag motvilligt gå tillbaka efter vantarna som ligger kvar på hatthyllan.
Äntlgen på väg meddelar spårvagnsföraren att det är stopp på vägen dit jag ska. Självklart. Varför räknar man inte alltid med att det ska hända? Det gör det ju bara när man har någon viktig tid att passa.
Nåväl, jag hann till skolan i tid och väntade på att de små änglarna skulle droppa in.
Den första gruppen bestod av fem nybörjare på blockflöjt. Att alla var ca sju år hade jag inte fått veta.
In i musiksalen (där vi höll till) springer de och hittar gitarrer, tamburiner och stolar att spela på.
Vad härligt att de har energi!!... men hur ska jag göra? Plötsligt kändes fyrtio minuter som väldigt lång tid.
I ett försök att få deras uppmärksamhet ställer vi fram stolar och jag frågar vilka toner de lärt sig. Så långt hinner jag inte innan den första eleven hittar något som är mer intressant. Och när jag fått tillbaka dennas uppmärksamhet, smiter någon annan iväg. Till slut springer alla runt och jag ger upp tanken att hålla en lugn lektion.
Istället hoppar jag upp på golvet, drar åt mig en tamburin från ett stackars barn och försöker styra upp en något så när kontrollerad lek som övergår i en musikövning.
Efter att ha gjort oss av med lite av energin kunde vi till slut samla oss och spela lite blockflöjt.
Med facit i hand blev lektionerna faktiskt bra. Efter denna första lektion var jag dock ganska mör... :) Men hur ska man göra med lektioner som denna? Har du något tips eller någon tanke?
Nu väntar här en filmkväll i goda vänners sällskap. :)
Jag hoppas att du också har en fin kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar